Tale's of a Taxi Driver

På Medis en kväll utanför Scandic är det ju alltid ett smärre kaos och djungelns lag råder. Där står taxibilarna på rad i två filer och att bilarna står över cykelbanan där struntar man tydligen i så där på natten. Så jag gör ju som alla andra och ställer bilen där. Men man måste hålla lite koll på vilka taxibilar som står innerst och som fått kund och ska ut, man står ju liksom lite ivägen för varandra, det gäller att försöka vara lite smidig.

Vilket fall som helst så hörde inte jag en taxi tuta som skulle ut för det var 14.000 andra bilar som tutade och ett djävla liv runt omkring (plus att alla andra taxi:sar stod stilla runt omkring). Sen ser jag i sidospegeln att det kommer någon gåendes, skrikandes mot mig (mitt fönster är öppet) ... han kallar mig för både det ena och det andra och att jag var en fullkomlig idiot som står i cykelbanan (yea right ... och det gör 6 bilar till, fick dom skäll? – Not!)

Jag blir till slut skogstokig, kliver ur bilen och den lilla skiten räcker mig till tuttarna, jag ställer mig så nära honom (att jag typ skulle kunna bita aset i näsan) och gapar tillbaka på ett lika fint språk som han använder. Jag trodde nästan att han skulle klappa till mig, men jag kunde kosta på mig att vara kaxig för några meter bakom honom stod 2 poliser men det visste ju inte Det Lilla Äcklet :-) Han är så arg så han studsar, fradgan rinner :-) men till slut ”viker” han och går tillbaka till sin bil och jag sätter mig lite småskakis i min.