Tale's of a Taxi Driver

Klockan är typ 11 och jag hämtar upp en halvelegant kvinna, i typ min egna nobla ålder, på Kungsholmen ... även hon (såsom en senare kund) ska till den finare delen av "Köping". Jag märker snabbt att hon är riktigt slirig, lite svårt med koncentrationen och talet.
Hon sitter ivarjefall tyst i baksätet, jag har ingen lust att prata med henne heller men jag gillar inte när de är onyktra och är för tysta. Då är det bättre att hålla igång dem med struntprat och lite öppna fönster så att de inte kräks ner hela bilen. Försöker få ur henne vart vi ska och lyckas till slut. GPS:en gillar adressen och allt är frid och fröjd tills dess hon ska börja "visa vägen" ... och kunden har alltid rätt ... har jag hört. Vi åker ivarjefall mot "Köping" och kommer mot den första förorten som jag tycker namnmässigt påminner om "Robin Hood" - fråga mig inte varför.
"Sväng av där" ... och vi är så nära att jag i sånt fall hade fått preja två bilar ... "nääää - inte där NÄSTA", kläcker hon ur sig.
Vi närmar oss nästa nobla nedfart och jag säger "då menar du här?"
"Ja!" varpå jag svänger och hon gapar "NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ" men då är det liksom redan för sent. In på avfarten, snurra runt lite, kommer ingen vart och hon sitter och dirigerar med sin hand i baksätet. Tror ni jag ser något eller? Jag måste av någon konstig anledning titta framåt, på vägen! Sen har hon mage att säga "Ja, men jag sa ju nästa avfart". WHAT - hon sa "nästa" hela tiden och det var den 3:e som till slut gällde.

Strunt samma - vi åker mot den där så himla fina förorten där alla är så bra. Hux flux i ett litet centrum, "Stanna!!!". Självklart stannar jag och hon skulle verkligen av där - alltså inte till hemadressen. Jag passade på att ta en liten paus och åkte och ställde mig några meter bort. Småkikade lite på henne .... men tror ni inte människan skulle cykla resten av vägen hem. Fem minuter senare hade hon fortfarande inte fått upp låset på cykeln. Undrar om hon tog sig hem till slut, jag hoppas hon ledde den.

Jag förväntar mig verkligen inte en massa dricks, LOVAR! Men jag tycker det är pinsamt å deras vägnar när jag ska sitta och gräva efter 3 kronor i växel tillbaka och resan gått på ett par hundra. Jag fattar det inte.

Körde en man från stan och han skulle en bra bit utanför stan. (Här lämnas inte ut några detaljer på bloggen *s*). Vi sitter och shitchattar hela vägen, himla trevligt faktiskt även om jag sen blir sur. Sen är han helt ute och cyklar när det gäller vägval men jag lyckas få till det så att vi till slut åkte min väg och han var mycket nöjd. Vi kommer fram till ett gigantiskt hus i en finare del av Köping *ssss*, där är husen väldigt dyra. Huset är så stort att jag inte ens ser hur högt och stort det är, utomhusbelysningen räcker liksom inte till. Notan går på 474 kronor .... han sitter på allvar och sträcker ut sin lilla kirurghand och väntar ihärdigt på de små mynten. Suck! Å andra sidan om han är så snål så förstår jag att han har råd med lekstugan han bodde i ... här har det sparats pengar genom åren.

Kan tillägga under kvällen att jag hade två körningar där det var studenter som åkte med ... alla vet att studenter inte alltid har det fett ... dem fick jag dricks utav. Stort tack till er, det var snällt och uppskattat.

Plockar upp två tjejer från Holland på Sveavägen som ska till Vandrarhemmet vid Fridhemsplan. Vill först tillägga att kunden innan och jag satt och pratade väldigt mycket om poliskontroller - vilket dom hade typ över hela stan inatt. Men jag sa något i stil med .... "näää - det är inte så farligt för taxichaffisarna, tror inte dom stoppar utan anledning när man har kunder i bilen, blablabla"
Det fick jag raskt äta upp. Åker Barnhusbron mot Fridhemsplan och poliserna har verkligen stängt av hela bron. Det är inte så att de plockar några då och då .... dom plockar ALLA ... inklusive 'moi' (franska) *s*

Av någon konstig anledning så känner man sig genast som världens största förbrytare och jag blir jättenervös. Hittar taxileg och körkort, blåser i mojängen i all hast men körjournalen är puts veck. Och det är inte bra! Men jag vet att jag fyllt i den så någonstans är den rackaren .... letar .. letar ... är småsvettig men hittar jag den såklart. En lustig sak var att under tiden har de tydligen frågat tjejerna vart de plockats upp, vart de skulle, var de kom ifrån. Var det bara kallprat eller vad ville dom? Kolla om jag lurar dom res-vägs-mässigt eller? Att jag kör runt halva stan med dom fast det egentligen bara är en kort körning? Märkligt tyckte tjejerna och jag med.

Just det ... så frågar jag den kvinnliga polisen (OK kanske inte så bright fråga, men jag var lite hispig) varför de alkotestar taxichaufför när alla ändå har alkolås, de stora bolagen alltså. Hon tittar lite knepigt på mig (och jag förstår varför nu) men sen berättade hon att hon tagit 4 taxichaufförer under kvällen som varit påverkade som dessutom varit chaufförer med skolskyltar. Fy vad läskigt - tänk om de kör barn på dagarna?!

Svänger in mot kanten vid Birger Jarlsgatan/Grev Turegatan och nästan på en gång kommer en kille och öppnar dörren och kikar in.

- ”Hej, vad glad du ser ut? Varför är du det?”

Ehhhhhh.... tänk... tänk ”Det är ju fredag”, kläcker jag ur mig. Varpå han hoppar in i bilen.

”Jag ska inte åka någonstans men du kan sätta på taxametern om du vill”, säger han med ett stort leende. ”Visst låter det som en replik ur någon romantisk film”. *OK tänker jag – det här går ju JÄTTEbra – not!”

Sen börjar han babbla om ditten och datten och mös in sig ordentligt i passagerarsätet, hade inge bråttom alls.

”Hur går det för dig? Har du mycket körningar eller?

”Jag kunde haft det om jag just nu inte hade en karl i bilen som inte ska någonstans”, svarar jag med ett litet minimalt leende.

”Du är den snyggaste taxichauffören jag någonsin sett” är nästa grej som ploppar ur hans mun. Åter igen – en väldigt rar kommentar men med tanke på att det bara (nästan) är karlar som kör taxi så tar jag inte åt mig nämnvärt. De ynka två kvinnor jag sett köra nattetid ser ut som ... något. Å andra sidan, hade han varit gay ... vilken komplimang det hade varit.

Babbel, babbel .... ”OK, jag förstår”, säger han. ”Jag ska gå snart men först vill jag trolla för dig, fast du får inte fråga hur trolleriet går till”. Sen sätter Joe-Labero-wanna-be igång, fast han var lite bra måste jag erkänna. Han körde sina två trix, tjatade lite om VIP-lina till min mobil (skulle inte tro det) och sen hoppade han glatt ur bilen.

Kul och annorlunda snubbe.